Jag hämtade Ö på Arlanda igår. Han har haft det jättebra. Och så har han blivit solbränd och börjat fjälla i pannan. Kul att han är hemma igen. Ordningen är alltså återställd. Och livet kan fortsätta att rulla på :)
Fortfarande risig i både hals och röst. Jag ringde till min läkare idag för att få medicin utskrivet. Han måste vara den mest stressade eller ointresserade läkare som finns. Han ringde visserligen tillbaka men var så kort och berättade bara vad han skulle skriva ut och så ville han avsluta. Jag frågade om det kanske var dags för ett återbesök. Då tog han det som om förslaget kom från honom. att "ring när du känner dig bättre så bokar vi ett återbesök" och så pang på med luren. Man är liksom väldigt rädd att besvära denna pressade man.
Jag tror inte det kan vara särskilt svårt att vara läkare. Man kan vänta på att patienten berättar sin sjukdom och så låtsas man som om det är man själv som kom på det.
//MM
1 kommentar:
He he he Ja du syrran nog är läkare ett släkte för sig nog. Inte vill man besvära dom för ofta med "små problem" inte nä man väntar till man ser liemannen stå och vifta bakom ett hörn fast då är det väl en annan instans som skall ta över så kallad the final countdown.. Ha det gott. Kram från lillbrorsan.
Skicka en kommentar